charlotteerine

Tänk så värdefullt ett liv kan vara, hur en enda människa kan betyda så mycket för en annan.
''Ta vara på det man har''
det är något man tar för givet, något jag tar för givet. För aldrig trodde väl jag, eller vi, att den dagen skulle komma. Och aldrig trodde väl jag, eller vi, att någon som stod en så nära intill hjärtat, skulle försvinna och vara längre bort än någonsin.

Jag kommer ihåg allt så väl, när vi barn samlades i soffan i ''pojkarnas'' rum, som vi alltid kallat dem, för att det var något ni hade att berätta..
detta är en utav de värsta stunderna i mitt liv, en utav de mest smärtsamaste, hemskaste och chockerande ögonblicket jag varit med om.
Att försöka andas medans man kvävs av gråten som fyllt hela halsen. Att inte kunna se, för tårar inte längre är tårar, utan en rinnande fors genom ögonen.
Det fanns inget stopp, inget slut, ingen jävla stans att ta vägen! Evigheten hann ikapp en och skavet i hjärtat är kvar än, det där jävla skavet om att man ska ta vara på det man har..
för att rätta mig själv, det man hade.

Alla dessa tankar, funderingar och frågor utan svar. Den ständiga frågan, varför?
Jag saknar förståelse.

Att allt kan förändras på en minutsekund.
Att ordet finns inte mer, ständigt dyker upp när man minst anar det.
Att ha skapat sig en förmåga att tänka två tankar samtidigt.
''Vad ska jag ha till frukost idag?(finns inte mer)''
''Jag får inte glömma att ta med läxan hem''(finns inte mer)''
''Vad kul vi ska ha när vi går ut ikväll.(finns inte mer)''
''Finns inte mer.''


Ögonblick då man tappar taget om världen. Man faller.
Dessa ögonblick försvinner mer och mer med tiden, men jag kan fortfarande komma på mig själv att ha tappat taget, det finns inget att hålla sig i. Man står tom och ensam, bortom allt, ingen når in.
Behöver någon som tar emot när jag faller.
Men det var ingen som tog emot dig,
så..
låt mig falla. 





Dig ska jag alltid minnas. Här hos mig finns du alltid kvar, precis som igår, idag och imorgon.
Åt dig ska jag alltid gråta, sakna och sörja. Åt dig ska jag alltid le, skratta och må bra.
Men framförallt så ska jag leva.
Åt, med och för dig.

''Finns inte mer.'' Var det orden jag hörde.
''Finns.'' Blev det ordet som stannade kvar.