charlotteerine

Vet varken om man ska skratta eller gråta, gör inget utav det. Spelar istället samma låt om och om igen, kanske för att känna något? Eller inget. Att detta gör både psykiskt och fysiskt ont är det ingen tvekan om. Men att känna efter hur jag egentligen mår är inget jag vågar göra, räddslan att tappa greppet helt är större än det tomrum som speglas i mig själv just nu.

Men istället så fortsätter jag att spela låten, i hopp om att slippa tappa greppet och bara vara tom.

Lars winnerbäck-tidvis.