Let's get togheter
Y'all better count me in
Vi har ingenstans att ta vägen.
I see fire, blood in the breeze. And i hope that you'll remember me.
It's always better when we are togheter.
This is the thing.
Hela huset.
Min hatt den har tre kanter.
Utkast: 29 April 2013
''Va tyst och säg inget, snälla säg inte att du gillar någon annan.''
Hans ögon säger det, så mina läppar säger inget.
Istället formulerar jag orden ''Nej, det gör jag inte'' och jag ser en lättnad och ett lugn som sprider sig över honom. Kanske lite av hopp med, hoppet om att det fortfarande kan bli vi igen. Fy fan vad jag borde få en fet jävla smäll över käften. Att jag kan ljuga så jävla lätt för någon som jag faktiskt bryr mig om egentligen. Men kanske var det därför jag ljög, för jag bryr mig. För att jag inte vill såra honom.
Mitt framför honom sitter jag och håller käften, ljuger honom rakt upp i ansiktet.
Han har ingen aning om att det aldrig kommer gå, att mitt hjärta aldrig slått så hårda slag som när jag sitter mitt emot en annan man.
Så där sitter vi, alla tre. Jag, han och otroheten.
Jag är så psykiskt jävla otrogen så det skär i mig. Jag vill så väldigt gärna älska denna mannen, för han älskar mig något fruktansvärt mycket. Men man kan inte tvinga sig till kärlek, och heller inte nöja sig.
Så här sitter vi, båda lika ledsna. För han älskar mig, men jag älskar inte honom. För jag älskar någon annan, som inte älskar mig.
Hej främling.
Hej främling,
vart finns du någonstans?
Bor du långt ifrån mig eller i närheten?
Antagligen långt bora, jag känner ju inte av dig.
Hej främling,
hur ser du ut?
Har du långt eller kort hår?
Mamma sa att du hade långt, men man förändras ju på 10 år, har du?
Hej främling,
vet du vem jag är?
Antagligen inte, eftersom du aldrig var där när jag föddes.
Mamma var hos mig, men inte du.
Hej främling,
tänker du på mig ibland?
Jag tänker iallafall på dig.
Hej främling,
jag undrar vad du gör om dagarna?
Leker du med dina nya barn, kramar din nya tjej?
Mamma berätta att jag har en storasyster, men hon vet väl inget om mig.
Precis som du.
Hej främling,
jag har så många frågor utan svar.
Men denna frågan är den största.
Hej pappa,
vem är du?
18.
I dag fyller jag 18.
Mamma står i köket och bakar en tårta.
Mormor och morfar är här.
Min äldsta bror sitter vid datorn i sitt rum.
Den näst äldsta sitter i köket, precis som min äldsta syster.
Lillasyster, min minsta syster, sitter i sin barnstol vid köksbordet.
Min andra syster är i sitt rum och leker pippi långsturmp med sin kompis.
Min näst yngsta bror kollar på tv i vardagsrummet
Den yngsta brodern sover i sin säng.
Niklas är i köket och diskuterar med mormor och morfar om all snön.
Niklas som jag känt sen jag var 1.
Niklas. Nille.
Nille som alltid ska skratta och skoja med mig när jag är bakfull.
Nille som alltid kör mig över allt.
Nille som aldrig säger nej.
Nille som alltid gjort allt för oss barn.
Nille som sätter sin familj före allt annat.
Nille. Niklas.
Niklas som varit där för mig innan jag kunde gå på egna ben.
När jag gick och la mig i sängen i går så var jag 18. Vuxen.
Jag visste att jag skulle få fatta många mer beslut på egenhand nu.
Men jag trodde aldrig att jag skulle få fatta ett beslut så här stort redan nästa dag.
Jag trodde aldrig att ett enda sms kunde rubba hela vardagen.
Alla mina 18 år har jag vetat precis allting.
Fast jag egentligen aldrig vetat någonting.
Jag kan inte tänka klart. Jag kan inte känna varken glädje eller sorg. Jag kan inte känna.
Hur ska man kunna gråta över någon man inte känner? Hur ska man kunna vara glad över någon man aldrig träffat?
Under alla mina 18 år har jag aldrig vetat något.
Utom en sak.
Niklas. Nille. har varit där för mig innan jag kunde gå på egna ben.
